Eftersom Master förvridaren Johan Norberg stänger sina kommentarer får jag publicera detta om Venezuela och Chavez

Venezuela; Chavez and the “Illegal” Radio Stations:In Which country is allowed to broadcast without permission and clear identified and named broadcaster? In yours?

Som svar till Johan Norberg och sitt inlägg igår ” HANDS OFF VENEZUELA, HUGO!”

“Venezuelas allt mer diktatoriske president Hugo Chávez stängde nyss 32 oppositionella radiostationer och två TV-stationer. Samtidigt vill han driva igenom en lag som gör det möjligt att kasta kritiska journalister i fängelse.

Nu väntar vi bara på att få se om dessa 17 svenska vänsterprofiler, SSU:are och vänsterpartister återigen ska skriva ett upprop till stöd för Chávez och kalla angreppet på medierna ett steg i demokratisk riktning. Som de skrev för två år sedan:

“Vi anser att det avgörande problemet i Venezuela är att ett litet fåtal mångmiljonärer kontrollerar den överväldigande delen av massmedia… Fortfarande domineras medialandskapet i Venezuela kraftigt av en stark kritik mot regeringen, medan den stora majoritet av befolkningen som stödjer Hugo Chávez har svårare att göra sig hörd.”

NU min fråga till master och betald propagadisten ( för ett ekonomiskt system som kollapsade ju) är :

Kan man sända radio eller TV i Sverige utan tillstånd? Kan man sända radio eller TV utan ansvarig utgivare? Kan man i Sverige förtala någon utan påföljd? Finns det inte i Sverige något som heter Psykologisk Försvar som övervakar vad som sprids i medierna? Finns det inte i Sverige bestämmelser som säger att om en media sprider falska eller oriktiga uppgifter måste det aktuella mediebolaget rätta till snarast misstaget offentligt? Finns det inte förslag på att censurera internet i det europeiska parlamentet? (genom påhittade lagar som ska ge operatörerna att säja ett visst antal webbsajter som man får abonnera till- den så kallad Telecom Paket) och finns det inte lagar också i Sverige (och helt säkert utan stöd i lag) för att avlyssna medborgarna. Är det i Sverige tillåten att uppvigla folket, för att med våld största den valda och konstitutionell regeringen? Är det tillåtet i något land inom OECD att göra någon av dem sakerna? Svaret är som alla vet NEJ. Men propagandisterna, betalda och frivilliga användbara idioter, hycklarna och höger fanatiker (trots att deras ekonomiskt nyliberalt system kollapsade) fortsätter att sprida sina åsikter. Men naturligtvis detta handlar om Venezuela. Ett land som Väst gärna vill fortsätta att se utan lagar, utan ordning, utan regler.varför? Kanske för då kan de utländska skojarna agera helt fritt. Den frihet de söker och om nödvändigt inför med vapenmakt. Detta är ingen nytt. England bombade Kina sönder och samman i frihandels namn. Kineserna skulle minsann köpa den engelska opium. Och så är det idag också. Kanske tror ni att folk runtom om i världen inte ser detta? Kanske de gör… eller kanske börja dem sakta märka att allt prat inte matchar den faktiska agerande. Venezuela exporterar mindre olja idag än för tio år sedan säger man i Newsweek i juli och det inte bra eller? Men ingen säger att det inte spelade roll för allt pengar hamnade i utländska bolag fickor! Vad spelar för roll för Venezuelanerna? och Varför skulle något som ligger i marken tillhöra en utlänning? Vad är suveränitet? Vägrade inte USA att sälja till Kina vissa anläggningar som man betraktade som strategiska (Kineserna ville testa den där med frihandel och fick svar). Men Venezuela är ett land som ska man plundra. Eller? Kan du säga till mig om det är tillåtet att sända radio utan att ha giltigt tillstånd från ansvarig myndighet i Sverige? Nej, just det men lilla Venezuela måste tillåta att vilken skojare som helst, också med utländsk finansiering startar eller driver en radio eller tv-kanal. Venezuela är ju ett land som mår bättre utan regler eller kanske bättre sagt utlänningar som vill äga landet mår bättre av det. Märk också skriverierna om Venezuelas ”stora upprusning” Om man tittar på de militära utgifterna i Latinamerika ligger Venezuela på typ 4-5 plats trots att deras BNP är den andra största i Sydamerika, men ingen skriver om t.e. Chile köper nästan dubbel så mycket vapen torts att deras ekonomi är bara en femtedel av Venezuelas, men det klart Venezuela köper av Ryssarna( som också hade börja tro den där med frihandel) och inte från USA , och troligen inte från Sverige heller efter att svenska vapen hamnade hos gerillan i grannlandet (egentligen kontaktade USA Sverige redan för några år sedan och bad Sverige att inte sälja vapen till Venezuela, mer specifik Bamse systemet). Det finns naturligtvis ingen svart marknad för vapen och om det skulle finnas, skulle Svenska företag aldrig delta i sådana vidriga affärer eller hur? Hehe.

I fall om skojaren och historie förfalskare Norberg skulle läsa detta bifogar jag också ett inlägg från mig som jag tycker är underbar! God läsning skojarna!

Bojkotta rättvisemärkta produkter

Förvånad över rubriken? Varumärket ”Rättvisemärkt” står för förbättrade villkor för de som producerar varor som du och jag dagligen konsumerar. Är man emot de orättvisorna som människor som tar fram dessa produkter utsätts för så handlar man rättvisemärkta produkter. Man handlar i tron att man gör något bra. Så är inte fallet. 

 

Är jag ännu en negativinställd människa som ser allt i svart eller vit och som tycker att det inte finns något att göra åt orättvisorna? Du tänker säkerligen att det är trots allt bättre att stödja varumärket ”Rättvisemärkt” eller andra typer av biståndsverksamhet än att inte göra något alls. Så är det självklart inte. Det finns mycket annat att göra. Saker som är effektivare och som inte upprätthåller den orättvisa resursfördelningen i världen.

 

Om du ifrågasätter det arbetet som Rättvisemärkt gör så får du en fråga tillbaka. Vad finns det för alternativ istället? Snällt accepterar man detta svar. Men det stämmer inte. Det finns alternativ och det finns rättvis handel som är värt att kallas det. Det finns både i Latinamerika men även i många andra delar av världen. I Latinamerika finns rättvisehandelsorganisationen ALBA som består redan av 6 länder. Det finns den internationella bondeorganisationen ”Via Campesina” (http://viacampesina.org) och brasilianska MST bland annat. Alla dessa organisationer verkar för rättvis handel. Alla de verkar för att ändra både på vad man ska producera och hur produktionen och handel ska gå till på ett ekologiskt och rättvist sätt. Detta känner organisationen Rättvisemärkt till men de håller tyst om detta. Varför?

 

Under de senaste seklen har länderna i Norr byggt upp ett världshandelssystem där ett fåtal länder, de så kallade i-länder, är mottagare av råvaror och livsmedel. Majoriteten av världens länder, de forna kolonierna, fortsätter än idag att serva våra länder med det mesta vi behöver -nästan gratis. Det är ju i-länderna som sätter världsmarknadspriserna för produkter de importerar. De är också i-länderna som sätter de höga priserna för förädlade produkter som i-länderna producerar. U-länderna har inte mycket att säga till om. De kan bara fortsätta att producera det som de rika har behov av.

 

Inom u-länderna finns också ett fåtal människor som profiterar med den så kallade frihandeln. Dessa människor, som oftast är ättlingar till européer, har på tvivelaktigt sätt och sedan kolonialtiden ägt enorma jordarealer. Detta innebär att majoriteten av befolkningen inte har någon jord för att odla mat. Maten importeras ofta från europeiska livsmedelsproducenter som Lidel och Nestle tro det eller ej. Godsägarna som vill förstås tjäna pengar på ”sin” jord producerar kaffe, bananer och andra frukter eller i värre fall dyra mineraler som vi tillverkar våra mobiltelefoner av.

 

Länderna som vill ändra dessa förhållanden motarbetas av i-länderna både politiskt och ekonomiskt, ibland militärt. Regeringar som inte ställer sig i led störtas i demokratins namn. Det gäller att upprätthålla de nuvarande förhållandena. Men det finns ännu ett sätt att upprätthålla denna världsordning, nämligen genom bistånd och utvecklingshjälp. Varumärket ”Rättvisemärkt” är en del av Sveriges biståndsverksamhet.

 

Många människor som varit politiskt engagerade och som utsätts för förtryck i tredje världen vet att bödlarna i tortyrkammaren använder sig av den elake bödeln och en god förstående kompanjon. Båda figurer vill samma sak och är lika skyldiga till övergreppen mot sina offer. Så är det också i världspolitiken. Medan u-länderna utsätts för enorma påtryckningar från IMF och Världsbanken, inom FN och ibland rena sanktioner om de inte går med på att öppna sina marknader kommer den goda utvecklingshjälpen och sina NGO.

Men vad är det som händer när jag handlar Rättvisemärkt?

Vi lever i en tid där bönder i många kontinenter för första gången går ihop och organiserar sig. De kräver sin jord tillbaka. De kräver utbildning och stöd från staterna för att driva ett hållbart jordbruk. De vill vara självförsörjande och inrikta sig på den interna marknaden, inte exportera till främmande länder. Det handlar om miljoner bönder världen över. Nu finns det också ett konkret alternativ där länderna inom ALBA där Venezuela, Bolivia, Nicaragua, Honduras, Granadina och Kuba är med och stödjer dessa bönder både med resurser och kunskap. Samarbete mellan ALBA och Afrika växer.

 

Varumärket ”Rättvisemärkt” håller, genom att uppmuntra fortsatt produktion av artiklar som du och jag vill ha, på att bli ett alternativ till ALBA, MST i Brasilien och Via Campesina. Rättvisemärkt hindrar indirekt att bönderna återtar sin jord och framförallt att det verkliga alternativet såsom ALBA, mm blir ännu starkare. Om ALBA, MST och Via Campesina lyckas kommer bönderna i syd att sluta serva oss med det vi behöver. Det är inget bra för oss förstås eller? Då är vi tvungna att betala vad produkterna verkligen kostar.    

 

Det som händer då vi handlar ”Rättvisemärkt” är i själva verket är att vi bidrar till att upprätthålla en världsordning där de fattiga jobbar åt oss. De producerar det vi efterfrågar istället för att producera de livsmedel de själva behöver för att överleva. Och det värsta är att detta görs i rättvisans namn när det handlar i själva verket om välgörenhet och egenintresse.

 

Mitt förslag för att bönderna i syd får ett bättre liv med bättre arbetsvillkor är att sluta konsumera de produkter som kommer från länder utanför Europa. Att få en dollar till om dagen är inget alternativ för arbetare som riskerar sitt liv på sikt. De som producerar åt oss upprätthåller och till och med befäster de orättvisa förhållandena som kolonialperioden skapade. Bidra inte till detta. Bojkotta Rättvisemärkt och produkter som kommer från länder utanför Europa.

 

Plan Jugoslavien för Latin Amerika och SATO- Southern Atlantic Organisation

 

Washington har börjat sedan några år tillbaka att medvetet planera och agera med politiska och ekonomiska medel för att främja en desintegrationsprocess i Latin Amerika. Strategin liknar den som ledde till desintegrationen av förre detta Jugoslavien där de lyckades stycka federationen i en mäng lilliput länder som lätt kan styras.

 

Efter att ha misslyckats med valsmanipulation och igångsättande av väpnade uppror mot valda regeringar satsar USA stort på separatistiska rörelser i de länder där dem har förlorat inflytande: Venezuela, Ecuador, Bolivia, mm.

 

Det senaste försöket att sätta stopp till en begynnande fredsprocess i Colombia genom att döda huvudförhandlare från FARC måste sättas i detta sammanhang. För USA innebär fred i Colombia att de förlorar en viktig ”argument” för att behålla baser i landet och det stöd som de ger till deras allierade i landet. Det är ingen hemlighet idag att den s.k. Plan Colombia har för syfte den de facto militära ockupationen av landet för att etablera ett brohuvud till övriga Latin Amerika. Venezuela är ett högt prioriterat mål. Ecuador kan anses vara ett sekundärt mål. Andra länder som är i agenda är Bolivia och Paraguay. Paraguay är särskilt viktigt för de amerikanska strategerna för det ligger i mitten av kontinenten och därifrån kan de lansera straffspeditioner mot Bolivia, Argentina, och Brasilien. USA har redan etablerat en militär bas i landet men om vänster kandidaten vinner i helgen kommer dem troligen att få lämna landet.

 

I Dominikanska Republikens Rio konferens lydde USA ett stort nederlag när alla länder i regionen stödde Ecuador och fördömde Colombia för att ha kränkt Ecuadors suveränitet samt de förkastade Bushs doktrinen av ”preventivt krig” i regionen. Den incidenten (som hade stött av USA) blev istället ett fullständigt nederlag för Washington som planerade att utvidga konflikten till Venezuela (den huvudsakliga fienden) och starta ett proxykrig mellan Colombia och Venezuela i syfte att återta kontroll över Venezuelas olja och ta bort den ”negativa inflyttande” presidenten Hugo Chavez har på resten av kontinenten.

 

I detta sammanhang måste också sättas stödet för den separatistiska rörelsen i delstaten Zulia, i norrvästra Venezuela, som har stora oljefält och en lång gräns mot Colombia. USA: s tidigare ambassadör i Venezuela talade redan 2005 om ”den fria republiken Zulia” och dollarna har flutit in i delstaten från organisationer som NED, Freedom House, USAID, Republikanska Institutet, Rapporter utan gränser, mm Alla organisationer som med täckmantel att främja demokrati driver USA utrikespolitik och strategiska agenda (dessa organisationer har systerorganisationer också i Sverige, den mest kända är den pseudoliberala SILC som lyder slaviskt USA: s direktiv i utrikespolitiska frågor).

 

Allt eftersom integrationsprocessen går vidare i Latin Amerika måste vi förvänta oss att se ännu mer aktiva försök från grannen i Norr för att stoppa, sabotera och underminera alla avtal och projekt som syftar till den ekonomiska, politiska och militära alliansen av länderna på kontinenten.

 

Viktiga händelser i integrationsprocessen har skett under sena 2007 och början av 2008. ALBA (den Bolivarianska Alternativet för Amerika) har fördjupats med skapande en av en egen utvecklingsbank, startande av raffinaderiet på Kuba, handelsavtal mellan Nicaragua, Kuba, Venezuela och Bolivia och förslaget att bilda en militärallians.

 

Mellan Venezuela, Argentina och Brasilien fortsätter den ekonomiska integrationen och sist kom förslaget från president Lula Da Silva till Chavez av att bilda en militär allians för att försvara Amazonas rikedomar mot utländska inkräktare. Det är början på något helt nytt i regionen. Man behöver inte vara särskilt observant för att se vad den amerikanska agendan för regionen är och ledare i regionen börja lägga åt sidan mindre skillnader för att istället se de gemensamma intressena. I går verkade som det ”strategiska samarbetet” kom ett steg närmare när Brasiliens försvarsminister besökte Venezuela och utryckte sin stödd till ”säkerhetssamarbete” i ett slag Södra Atlantens Förvarsalliansen (OTAS).

 

Den kommande år kommer att bli intressant eftersom en ny administration tar över i Vita Huset. MacCain är helt inriktat på att stanna i Irak i ”hundra år” och med Pakistan och Afghanistan som blir värre för varje dag skulle han säkert snart sitta fast i ett kostsam och blodig krig mot miljoner muslimer. Clinton vill dra så småningom trupperna men hon kommer att behålla en permanent kontingent på plats på uppemot 30 000 soldater och lika många i de privata hjälptrupperna. Hon skulle säkert inte tveka om att gå till anfall mot Iran, Pakistan om läget skulle förvärras. I båda fall skulle USA med allt säkerhet sitta i klistret för ett bra tag framöver.

 

Barack Obama har sagt att han vill prata med alla inklusive Kubas, Venezuelas och Irans regeringar och det låter än så länge som han är den mist kåte på att starta nya äventyr med pistolen i högsta hugg. Dessutom vill han ha en snabb reträtt från Irak. Jag ser som mycket osannolik att det militära och det ekonomiska etablissemanget i Washington tillåter honom att dra trupperna i den omfattning han säger sig vilja ha. Hur som helst en viss tillbakadrag lär ske om han vinner.

 

Utifrån detta och med Latin Amerika i perspektivet kan man säga att med MacCain eller Clinton är det osannolikt att en militär aktion mot Latin Amerika kan ske i nuvarande läget. De har helt enkelt inte råd. De har Inga pengar och inte tillräckligt med personal. Redan nu erbjuder dem uppehållstillstånd till de illegala invandrare som tar värvning, de flesta fattiga mexikaner. Det kan fungera om det irakiska motståndet inte tillfogar så stora förluster men om förlusterna ökar är det troligt att t.o.m. fattiga mexikaner blir ovilliga att riskera liv och lem.

 

MacCain eller Clinton skulle dock fortsätta att stödja antidemokratiska krafter i regionen och konspirera för antigen besegra de valda regeringar i valurnorna eller främja separatismen samt jobba globalt för att isolera och förtala de regeringar som ”hotar USA: s intresse”. Om USA drar sig överhuvudtaget från Irak och mellanöster finns en reell risk att de vänder sig till vad de kan betrakta som ett lättare byte: Latin Amerika. I det perspektivet är Obama den mest farliga ty han skulle ”befria resurser” som kan användas mot Latin Amerika.

 

Åt andra sidan kommer han att minst sagt ha ett helvete med en ekonomi på fall och med krav från de sociala rörelserna på förändring. Den ekonomiska krisen som kommer att förvärras ytterligare under sommaren 2008 och sträcka sig några år framåt kommer att innebära att USA helt enkelt inte ha resurser för att driva något krig. Det är mycket sannolikt att de utländska långivarna som hittills har finansierat USA: s supermakt status inte vill förlora mer pengar och med dollar status som internationell valuta allvarigt skadad finns ingen utväg för att spendera pengar man inte har.

 

Den slutgiltiga kraschen av det nyliberala experimentet kan ge regionen en andrum. Dessutom kommer de länderna som har drivit längst experimentet att följa USA i avgrunden: Chile, Colombia, Brasilien, Peru, Mexiko, mm viket kommer troligen att innebära en kollaps för Amerikas bundsförvanter i regioner när folk ger sig ut på gatorna för att kräva mat på bordet.

 

Trots detta kan strategerna i Washington lista ut att en väg för att behålla en viss ekonomisk styrka och försäkra sig om sina behov av råvaror och energi är att satsa på Latin Amerika och då kan en tillbakadragande från Irak vara ytterst lämpligt från deras perspektiv.

 

Det är mycket möjligt att Lula och Chavez har diskuterat detta scenario och därför vandrar dem vidare mot en militär allians. Om de två länder lyckas förena sina styrkor kommer med allt sannolikhet andra länder att följa efter och då blir bilden ännu negativare för Washington.

 

Dessutom har Chavez ett stort stöd bland befolkningen i regionen och att attackera Venezuela skulle vara mycket värre än att attackera Kuba som i och för sig skulle vara mycket problematisk för de amerikanska relationerna med kontinenten. De kan räkna med brända ambassader i hela regionen och med massiva protester som till slut kan bringa på fall deras ljumma allierade i Chile, Colombia, Peru, Mexiko och de små staterna i central Amerika. En intervention skulle förena nationalistiska krafter med de vänsterkrafterna som sitter i regeringen idag.

 

En öppen intervention är därför ytterst osannolikt utan de kommer att använda sig om väl beprövade metoder i den förflutna kryddad med nya påhitt från erfarenheterna i Öster Europa och förre detta Jugoslavien. Därför borde regeringar i regionen i första hand neutralisera de femtekolumnister som verkar i Venezuela, Ecuador, Bolivia, Argentina, Brasilien, Kuba och på andra ställen. Amerikanerna använder sig av dessa krafter i första hand för driva sin politik och skydda ”sina intressen” i regionen.

 

De nationalistiska och vänsterregeringar i regionen förbereder sig därför för att driva detta krig på den mediala, propagandistiska och ekonomiska planen första hand men viss beredskap för en militär intervention och enligt dem, följande kontinentala gerillakrig som skulle göra Irak till en lekstuga.

 

Den kommande sammandrabbningen ska ske på den globala media landskapet och i varje tidningen, blogg, webbsajt eller forum runt om i världen där de mediala resurser som USA tillfogar plus deras allierade i Väst kommer att driva en desinformation och förtal kampanj av stora format. Mot dem står de sociala rörelser i Amerika, Latin Amerika, Europa och mellanöster samt troligen de officiella Kinesiska och indiska statskontrollerade medier (som är utsatta ju för samma strategiska försök till politisk och ekonomisk desintegration).

 

Tusentals bloggare och webbsidor driver redan en motattack mot de stora mediekoncernerna som står under ledningen av strategerna i Washington. Nu krävs större samordning och vakenhet. Ett steg i den riktningen togs för några veckor sedan i Venezuela när journalister från elva länder i regionen samlades för att diskutera hur man ska motverka det de kallade ”den mediala terrorismen” som USA och sina allierade i Europa driver mot de valda regeringarna på kontinenten.

 

Just nu är läget allvarigt i Bolivia där separatisterna i provinsen Santa Cruz, den rikaste provinsen med stora naturresurser, ska genomföra en dyr, olaglig och icke-konstitutionell folkomröstning om självständighet från La Paz. Det här försöket att destabilisera landet stöds öppen från USA som har placerat som f.d. ambassadör i Kosovo som USA: s representant i landet! Regeringen har gjort klart att folkomröstningen ska betraktas endast som en mycket dyr opinionsundersökning utan några som helst lagliga grunder eller förpliktelser och då är läget lagt för en konfrontation.

 

De amerikanska staterna organisation har försökt medla i konflikten med utan resultat hittills men allt tyder på att inget land i regionen skulle acceptera att Bolivia faller samman (med undantag naturligtvis av Colombia) vilket i sin tur ökar avståndet från det nordamerikanska synsättet. Det skulle räcka att Bolivias regering begär militär bistånd från andra länder i regionen för att USA skulle skicka sitt ”bistånd” till separatisterna eller omvänd och då har vi ett nytt stort krig på gång. Ett mycket stort krig som skulle påskynda USA:s väg mot avgrunden. En väg som de syns redan ha biträtt och som därmed inte bekymra dem nämnvärt. Det är i detta perspektiv som SATO verkar på väg att födas, snarare än vad Chavez hade någonsin våga drömma. Newtons lag gäller fortfarande och inte bara i fysiken: Varje kraft i en riktning föder en motsatt och lika stor motkraft.

 

Venezuela, ALBA, UNASUR; COLOMBIA, Latin Amerika, Ibero Amerika, Ecuador, Chavez, Paramilitärer, FARC, Uribe, Imperialism, Bolivia, Evo Morales, USA hegemoni, Terrorismen, statsterrorismen, Alternativa Bolivariana, Bolivar, Frihet åt Amerika, Socialism 20 århundrade, USA, Agencia Bolivariana, Simon Bolivar Studie Center, Dagens Chavez, Venezuela, ALBA, UNASUR; COLOMBIA, Latin Amerika, Ibero Amerika, Ecuador, Chavez, Paramilitärer, FARC, Uribe, Imperialism, USA hegemoni, Terrorismen, statsterrorismen, Alternativa Bolivariana, Bolivar, Frihet åt Amerika, Socialism 20 århundrade, USA,Venezuela, ALBA, UNASUR; COLOMBIA, Latin Amerika, Ibero Amerika, Ecuador, Chavez, Paramilitärer, FARC, Uribe, Imperialism, USA hegemoni, Terrorismen, statsterrorismen, Alternativa Bolivariana, Bolivar, Frihet åt Amerika, Socialism 20 århundrade, USA,Bush, preventivt krig, Imperiet, Imperio, Empire. Media gerrilla, Latino america, iberoamerica, Chevez, golpe del 11A, 13 A, Imperialismo, neoliberalismo, Grupo Bolivariano, revolución Bolivariana, Bolivar.

 

 

 

Cinco horas con Chávez

El presidente venezolano se reúne con los integrantes de la Red en Defensa de la Humanidad. 

Un centenar de intelectuales y artistas se reunieron el pasado doce de abril con el presidente de Venezuela en el marco de un encuentro internacional convocado bajo el lema ”Armados de ideas” por la red de redes ”En defensa de la Humanidad”.

Durante cinco horas, entre las que se incluyeron varias preguntas de los intelectuales, Hugo Chávez, vestido de militar tras participar en un desfile castrense, habló del golpe de Estado que cumplía seis años esos días, de la situación en Colombia, de Venezuela por supuesto, de sus principios políticos y de numerosos temas más.

 

Comenzó en tono intimista recordando algunos detalles desconocidos de esas horas del 11 y 12 de abril de 2002 en las que Chávez y su gobierno estuvieron retenidos por los sectores golpistas. Entre ellos, las palabras del entonces ministro de Defensa, José Vicente Rangel, quien le acompañaba también en el encuentro: ”aquí me inmolo esta noche”, ”hay que defender el Palacio con nuestras vidas”. A lo que Chávez le respondió: ”No creo que esto termine aquí”. ”Para mí sí que termina aquí, ya he vivido mucho, estoy dispuesto a inmolarme”, decía el ministro. Rangel llamó por teléfono a su hijo para decirle: ”Pepe, yo ya le dije a Anita (su esposa) que si llegaba este día se quedaría viuda”. El presidente venezolano destacó entonces el dilema frente al que se encontraron entonces los soldados y cadetes que les retenían: ”Ese era uno de los momentos en que uno debe probar si vale la pena vivir”, y los cadetes se negarían a obedecer las órdenes de los oficiales golpistas. Recordó Chávez que fue por esos momentos cuando llegó la llamada de Fidel Castro, técnicamente inexplicable aclaró, porque ”habían cortado telepáticamente las líneas telefónicas mediante tecnología estadounidense de última generación porque ya tenían un flota armada en aguas venezolanas”. Logró comunicarse gracias a ese ‘’satélite invisible que tiene Cuba”, ironizó. Fidel dijo ”Chávez tu no mueres hoy, no te inmoles”. ”Y así fortaleció la idea que yo venia elaborando”, añadió el presidente venezolano. ”Yo vi que venían a matarme y me acordé del Che cuando dijo a sus verdugos que levantaran la mirada que iban a matar a un hombre. Entonces salieron otros soldados, también de la oscuridad, y les dijeron que si mataban a ese hombre, aquí nos matábamos todos, en esos segundos se decidió mi vida. Mientras, la gente salía a movilizarse, y se comunicaba diciendo ‘cuiden a ese hombre que el pueblo ya está en la calle’. Hasta dos obispos fueron testigos de que me negué a firmar mi renuncia. Sin embargo, todas las televisoras salieron anunciando ese documento de mi renuncia que nunca firmé. Y cuando el pueblo tomó las calles, emitieron dibujos animados, como si nada estuviera pasando.

Seguidamente Hugo Chávez se unió al debate que se estaba dando en el encuentro en tono al histórico ”qué hacer” de Lenin, y que el venezolano calificó de ”la angustia de lo concreto”. Parafraseó a Alí Primera: ‘‘Hay un sol que se está levantando, empujemos el sol”. ”Estamos ante una oportunidad histórica”, añadió.

Recordó que Simón Rodríguez, maestro de Bolívar, decía que hay dos tipos de hombres, los que siempre estaban escribiendo y los que siempre estaban peleando. Si todos fueran del primer grupo, no habría árboles para todo el papel que necesitarían y si todo fueran del segundo, no habría acero para todas sus armas. Insinuaba así la necesidad de que existiera la diversidad de ambos y que tan necesario era cada grupo como peligroso que sólo existiera uno de ellos. También explicó cómo se desarrollaban algunas reuniones de su grupo de militares rebeldes durante su juventud que querían regenerar y democratizar Venezuela y también en los primeros años de su gobierno: ”Aquello era una discutidera interminable y agotadora que no llevaba a ningún lugar, y es que allí había infiltrados que tenían como objetivo tenernos bloqueados e inoperativos hablando del sexo de los ángeles o buscando los tres pies al gato”. Y entonces llegó el golpe de Estado de abril de 2002: ”A todo revolución le hace falta el látigo de la contrarrevolución”, parafraseando a Leon Trosky, dando a entender que esos duros momentos pudieron servir para avanzar ante tantos debates paralizantes. Y tras el golpe fallido, Fidel le dijo: ”No faltará mucho para que vuelvan otra vez a por ti”. Y efectivamente, a los pocos meses comenzaba el paro petrolero que tenía como objetivo derribar al gobierno a costa de hundir la economía internacional.

Pasó entonces a recordar el apoyo mayoritario que tienen las políticas progresistas en América Latina: ”El rey de España me aguantaba cuando yo estaba solo, pero ahora estamos más, de ahí su soberbia cuando no soportaba escucharme a mí, pero también a Daniel, a Evo…”.

En su línea de confidencias, explicó el comentario de Fidel Castro tras la derrota del referéndum para la reforma constitucional el pasado diciembre: ”Chávez, un líder como tú, en este momento no puede encargarse de dirigir la batalla práctica y al mismo tiempo dirigir la batalla de las ideas”, dándole a entender la necesidad de rodearse de colaboradores que se dedicaran a esas ideas. Y Chávez reconoció errores, por ejemplo el desabastecimiento de productos esenciales en las fechas previas al referéndum. Fue entonces cuando recordó la crisis alimentaria que está sufriendo hoy gran parte de la humanidad. Según la FAO se necesitan entre 1.200 y 1.700 millones de dólares para atender de forma urgente el hambre en 37 países, ”pero eso es lo que gasta EEUU en un solo día en Iraq”, afirmó. Ironizó también con la crisis del FMI, y señaló que Venezuela quizás podría darles un préstamo para que pueda pagar a sus funcionarios, o enviarles ayuda humanitaria. 

Pero volvió de nuevo al centro del debate del encuentro sobre cómo llevar la voz de los intelectuales a toda la sociedad e implicarse en lucha por un mundo mejor. Chávez recordó que, cuando salió de prisión, tras su insurrección de 1992, estaba vetado por los medios de comunicación que habían dado instrucciones para que no se difundiera ninguna entrevista con él. ”Formamos pequeños grupos calle por calle, pueblo por pueblo, la red de redes debe ser como el fuego que se expande o el sol que se eleva y amplia su luz”, afirmó. ”Necesitamos pueblos armados de ideas, de creatividad y también de fusiles –añadió-, porque cuando llegan los cambios de verdad a través de una Constituyente, hay que defenderse. Porque aunque los cambios se hagan de forma pacífica, la oligarquía tomará el fusil”.

Fue entonces cuando lanzó un mensaje destinado al encuentro entre dos sectores históricamente distanciados como son los militares y los intelectuales: ”Es importante que a los soldados de América Latina les lleguen las ideas de renovación y cambios. Muchas veces los intelectuales no ven a los soldados, los consideran unos parásitos que no piensan. Deben verlos, oírlos, buscarlos… ‘No es poca cosa contar en América Latina con soldados como tiene Chávez’, me dijo Cristina Fernández”. ”Allá donde ustedes viven –añadió-, pregunten dónde están los soldados. Un buen soldado patriota tiende a multiplicarse dentro de las estructuras militares. Me preguntó un día Ignacio Ramonet si era verdad eso que decían que yo entré en la academia militar con un libro del Che bajo el brazo. Y yo le dije: ‘No es verdad, no entré con ningún libro, y menos uno del Che. Lo que sí es verdad es que cuando salí de la academia, sí lo hice con un libro del Che bajo el brazo”’.

Y siguió con su anecdotario sobre la necesidad de una revolución armada. Recordó que la muerte de Allende le pilló de militar en unas montañas de Venezuela, allí con una radio antigua intentaba escuchar las reacciones que se producían en el mundo y pudo escuchar las declaraciones de Fidel Castro: ”Si cada trabajador, si cada obrero chileno, hubiera tenido un fusil en la mano, el golpe fascista no se hubiera producido”. ”Sigan luchando –le dijo a los intelectuales- y no duden en poner en la mira de sus ideas a los soldados de América Latina, tantas veces utilizados y manipulados, porque ahí dentro hay corazón, hay fibra. Porque para evitar guerras armadas hay que decirle al enemigo que esta revolución es pacífica, pero armada de ideas y de fusiles”.

Ya en el momento de las preguntas respondió al grado de implicación que podría adoptar ante un hipotético intercambio humanitario en Colombia. Con la presencia en ese encuentro de la madre de Ingrid Betancout, Yolanda Pulecio, el presidente venezolano desveló que la presencia de Raúl Reyes en Ecuador formaba parte de un plan de liberación de retenidos de la guerrilla coordinado con Chávez y Correa: ”Hubo un tercer intento de liberación, yo le pedí a Rafael Correa que los hiciéramos por Ecuador. Esa fue la razón por la que el portavoz de las FARC fue a territorio ecuatoriano. El mismo gobierno francés estaba al tanto de eso con una comisión orientada hacia Ecuador. Por ahí los cazaron”. Recordó que el comandante de las FARC Iván Márquez le comentó que al poco de encender una radio o un celular deben salir corriendo porque inmediatamente esa zona es atacada con misiles. También informó Chávez que la tragedia del ataque al campamento de las FARC pudo haber sido mayor porque un grupo de civiles más numeroso se dirigía en dirección al campamento. Esa avanzadilla guerrillera tenía como objetivo la liberación de un grupo de retenidos sin condiciones, porque nosotros no podemos ofrecer nada a las FARC, más allá de un reconocimiento político. Chávez también denunció la persecución a la que están sometiendo ahora al portavoz Iván Márquez con el objetivo de impedir cualquier liberación humanitaria. ”Tienen hasta presas a las dos mujeres cuya única función fue traer las pruebas de vida de los secuestrados, incluso una de ellas se encuentra en prisión gravemente enferma y la otra está embarazada”, señaló Chávez.

El presidente venezolano también desmintió todas las afirmaciones del gobierno colombiano que relacionan a su gobierno con la guerrilla. ”La computadora que se salvó milagrosamente del bombardeo, es una computador a la carta, de allí sale lo que ellos le piden”, denunció. Y recordó que él también podría difundir las declaraciones de algunos de los doscientos paramilitares colombianos entrenados para matarle, algunos de ellos menores de edad, que fueron detenidos cuando entraron a territorio venezolano. Todos ellos fueron posteriormente indultados por razones humanitarias.

Por su parte, Yolanda Pulecio, madre de Ingrid Betancourt afirmó que se sentía más segura en Venezuela que en Colombia y expresó su indignación por ”el hecho de que no tenemos una prensa verdadera en Colombia. Allí no leo sino mentiras, hasta las encuestas son mentira”. Chávez señaló que no estaba de acuerdo con el secuestro de Ingrid, ”no tiene sentido”. Y se dirigió al líder de las FARC: ”Marulanda, ¿tú no ves lo que está pasando en América Latina?”, en referencia a los procesos pacíficos progresistas que están triunfando en la región.

El presidente de Venezuela anunció que para el mes de octubre estará en funcionamiento el satélite Simón Bolívar que permitirá, entre otras cosas, difundir contenidos culturales hacia toda América Latina. También abordó la reciente nacionalización de la empresa de acero Sidor: ”Sidor se negó durante todos estos años a negociar y cumplir la ley que establece que ninguna pensión puede ser menor del salario mínimo. Esta empresa se privatizó con 13.000 trabajadores y echaron a más de la mitad para subcontratarlos en condiciones laborales abusivas. Y encima los anteriores gobiernos la subvencionaban, esa empresa recibía la electricidad subsidiada, mientras hay pueblos venezolanos sin energía eléctrica. No quisieron negociar y decidí nacionalizar”.

También se refirió a Telesur, señaló que es un espacio que no se está utilizando al máximo, ”hay que revisarlo”, añadió. Y citó el caso Fredy Muñoz, periodista de ese canal perseguido en Colombia. 

Denunció que en Bolivia ”hay un plan tipo Kosovo”, destinado a romper su integridad territorial. ”Es tanta la mentira y el veneno –añadió-, que hace unos días un avión Hércules venezolano que llevaba ayuda humanitaria, médicos y medicinas para Bolivia para paliar la tragedia de unas inundaciones, vivió momentos de grave peligro al ser atacado por un centenar de personas cuando tenía intención de aterrizar en el norte de Bolivia para abastecerse de combustible. Y es que comenzaron a decir en la prensa que llevaba tropas y municiones, algo que era falso, y el avión debió interrumpir su aterrizaje y volver a despegar para aterrizar de emergencia en Brasil porque ya no le quedaba combustible”.

”Es tanto el odio –añadió-, que la oligarquía sigue saboteando un proceso absolutamente democrático que incluye un referéndum para un Asamblea Constituyente, incluso bombardearon con cóckteles molotov la sede en Sucre. A pesar de ello se logra aprobar en la Asamblea la nueva constitución que debe ir a referéndum popular, y la derecha no quiere. Y ahora atizan la independencia. Eso lo hace el imperio, con toda su experiencia de la guerra fría. Intentaron la capitalidad, luego la autonomía. Ya hasta tienen un color para su contrarrevolución, el verde, y una pancarta que dice ‘ya soy autónomo’. Muchos bolivianos están siendo utilizados como carne de cañón como pasó en Venezuela, es tiempo de que evitemos una tragedia en Bolivia. Tengo fe en ese líder pero también tengo temores. Pero Evo no se raja –como Jalisco- y Bolivia triunfará”.

Después habló de Argentina: ”decían los medios que con Cristina la relación con Caracas se resentiría, algo absurdo, los medios presentan ahora como un tema de impuestos en Argentina lo que quieren usar contra el gobierno, pero los ciudadanos no lo han aceptado, cuando el pueblo ruge, la oligarquía tiembla; cuando el pueblo se congela, la oligarquía festeja”.

Siguió hablando del continente: ”Centroamérica se está sudamericanizando, fui a Guatemala y a Honduras, a este país por primera vez, antes era territorio vedado. Lo cambios a veces deben ser lentos. Yo comprendo a Lula, nuestro hombre es Lula, han tratado de explotar nuestras diferencias, por eso hemos decidido que vamos a reunirnos cada tres meses”.

Sobre las luchas sociales, Chávez criticó la tesis del antipoder que en muchas ocasiones predomina en el Foro Social Mundial, en referencia no citada a Toni Negri: ”Cuando estaba en prisión, algunos me dijeron que no saliese, que no aceptara la amnistía, que mi misión era seguir preso. Su tesis era que yo me había convertido en un mito, y yo dije que no quería ser un mito, que quería ir a la calle, con el pueblo. Y luego se molestaron porque me presenté como candidato a presidente, decían que no, que la opción era el antipoder. El poder hay que tenerlo para transformarlo”.

Pascual Serrano
Fuente: TeleSur

 

 

 

 

Latin America, Venezuela, Brazil, Argentina, Chile, Nicaragus, Ecuador, Cuba, Chavez, Ibero America, Alternativa Bolivariana, Bolivar,Bolivia, Bolivia, Santa Cruz, cochabamba, sucre, la paz, Evo Morales,separatistas, nazistas croatas, UNASUR, ALBA, Socialismo siglo 21, Daniel Ortega, Fidel Castro, Correa, Lula Da Silva, aporrea, Globovision, Telesurtv, Agencia Bolivariana de Noticias, prensa Latina, hispano America, Simon Bolivar, terrorismo mediatico, democracia, patria, libertad, dignidad, revolucion Bolivariana, Mercosur, Petrocaribe, Hugo Chavez Frias, Orvex, No+ Chavez, No más, Medios de Noticias La Antorcha Aporrea Cadenal Global La Calle La Cambio de Siglo El Carbobeño Correo del Caroní La Costa  De Frente -El Diario de Caracas El Diario de Guyana Diario el Progreso  Ecos de Caracas  Entorno Inteligente Frontera   La Hora  Impacto  El Impulso  El Mundo Meridiano  La Nación   El Nacional  El Norte   Las Noticias de Cojedes Noticias PYME  Noti Tarde  Nueva Día  Nueva Linea  El Oriental Panorama  El Periodiquito  Pico Bolivar  La Prensa  El ProgresoEl Regional de Zulia  Semana Hoy  El Siglo  Sol de Margarita  Solo Deportes Tal Cual  Temas  El Tiempo Últimas Noticias -Última Hora  El Universal  VEP El Venezolano  Venezuela al Día  Venezuela Analysis La Verdad  V Headline  La Voce  La Voz  Yaracuy  2200 Agencias de Noticias & Gobierno Agencia de Noticias de Venezuela  Notici  Orinoquia Photo  Gobierno en LíneaPortales Analítica  Auyantepui  Barquisimeto  Cantv  Civila  Directorios de VenezuelaGuía  Info Guía Web Mi Punto  Multi Puerta  Mukas  NotivenSabueso  Terra  Trompo  Venezuela Venezuela Online  Venezuela Site  Venezuela VirtualVisor  2 Partes Radio Angel  AVM  Capital FM Circuito Nacional Belfort  Fe y Alegría La Mega Estación  Radio Zaraza  Rumbera Unión RadioProgramas de Radio Conectados en Red  El Espiral Digital  Flash BackRadioNet  Top Sunday  Tu Enlace Revistas Ambrosía  Analisis Internacional  Arumbear  Ashe  AUTOmotriz  La Cadena Tricolor Computer World  Dinero  Escenarios  Espacio AutogestionarioExplorarium  Iglesia  Kalathos  Llevame  Megarevistas  ModaWEB  Motor  NotasPerrolandia  PC News  Producto  PC   Quinto Día  La Red  Sonrisas Supermercado  Tiempo Universitario  Urbe  Venezuela Analítica Zona 10  TVCinemax  Globovisión  Intercable  RCTV  Telecolor  Televen  TeleSur Televisora de Táchira  Vale TV  Venevisión  Venezolana de Televisión Programas de TV Alta Densidad  Music Box TVBancos & Finanzas Dinero  Sudeban  Banco IndustrialComunidades de Venezuela En el extranjero  En el país  Amigos de Venezuela  Partidos políticos grandes y medianos-grandes Partido Socialista Unido de Venezuela (PSUV) Un Nuevo Tiempo (UNT) Primero Justicia (MPJ) Podemos Patria Para Todos (PPT) Partido Comunista de Venezuela (PCV) COPEI Acción Democrática (AD)Partidos políticos medianos Movimiento de Integridad Nacional (MIN Unidad) Venezuela de Primera (VDP)Unión Republicana Democrática (URD) Movimiento Republicano (DPA) Movimiento al Socialismo (MAS) Clase Media Revolucionaria (CMR) Convergencia Proyecto Venezuela (PV) Partidos políticos pequeños Consejo Nacional Indio de Venezuela (CONIVE) Visión Emergente (DPA) Movimiento Laborista (DPA) Un Solo Pueblo  Fuerza Liberal (DPA) Renace Fuerza Popular Solidaridad Independiente (DPA) La Causa R (LCR) Grupo Nacional Socialista de Liberación Pro-Venezuela (PROVEN) Apertura Dignidad Patriótica (DP) Electores Libres (EL) Unidad Patriótica Comunitaria (UPC) Venezuela Somos Todos (VST) Movimiento de Concentración Gente Nueva (MCGN) Acción Agropecuaria (AA) Por Querer a la Ciudad (PQAC)  Fuerza de Acciones Coordinadas de Bases por la Alianza (FACOBA) Organización Nacional Independiente (ONI) Bandera Roja (BR) Imagen Democrática (ID) La Llama de Venezuela (La Llave) Pensamiento Nacional Independientes por Venezuela  DDemocracia Renovadora (DR)Organización Nacionalista Democracia Activa (ONDA) Solidaridad Constructores de un País Encuentro Nacional Partido Popular Independiente (PPI) Partido Independiente Electoral de Respuesta Avanzada (PIEDRA) Alianza Bravo Pueblo (ABP) Opina  Nueva Alianza Progresista (NAPO)  Izquierda Unida Venezuela  Partido Nuevo Orden (NOR)  Organización Utopía  Partido Federal Republicano  Resistencia Civil Vanguardia Popular Alianza Popular (AP) Partido Nacionalista Venezolano Carapaica M-28 Partido de la Revolución Venezolana (PRV)Partidos políticos regionales relevantes Organización Fuerza en Movimiento – OFM (Lara) Movimiento Independiente Por Maracaibo – MIPM (Zulia) Proyecto Carabobo – PC (Carabobo) Movimiento Juntos por Trujillo – MJPT (Trujillo) Mi Gente (Delta Amacuro) Partido de Alianza Social Revolucionaria – PASR (Delta Amacuro) Electores de Bolívar (Bolívar) Movimiento Emergente Regional Independiente – MERI (Delta Amacuro) FIOOP (Portuguesa) Alianza Social Independiente de Sucre – ASIS (Sucre) USTED (Carabobo) Lo Alacanzado por Yaracuy – LAPY (Yaracuy) Movimiento Regional de Avanzada – MRA (Nueva Esparta) Pueblos Unidos Multiétnicos de Amazonas PUAMA (Amazonas) MUPI (Amazonas), Ruedalo, Javu, comando nacional , día ”D”,megaresistencia,resistenciauniversitaria, Reforma Constitucional,Ruedalo,Javu,comandonacional,día”D”,megaresistencia,resistenciauniversitaria, Reforma Constitucional, Ruedalo, Javu, comando nacional , día”D”,megaresistencia,resistenciauniversitaria, orvex, orvex, Globovision , .11abril.com, Globovision, Globovision, Globovision, Globovision, Globovision, Globovision, Globovision, Globovision, Globovision, Globovision, Globovision , ”NO” a Reforma Constitucional, ”NO” a Reforma Constitucional, ”NO” a la Reforma Constitucional, Nuevo Tiempo, Podemos,primero justicia, EL UNIVERSAL, EL NACIONAl, RCTV, golpe, Fuerzas Armadas, Guardia nacional, Últimas Noticias 2001 Analitica Business News Americas Correo del Caroni The Daily Journal [In English] Descifrado (Caracas) Diario El Aragueño Diario El tiempo (Trujillo) Economía Hoy (Caracas) El Carabobeño El Caroreño El Globo El Mundo El Nacional El Norte El Periodiquito EL Regional del Zulia (Ciudad Ojeda) El Siglo El Sol De Margarita (Isla Margarita) El Universal (Caracas) Globovision (Caracas) Notitarde.com (Valencia) Panorama Digital (Maracaibo) Quinto Dia (Caracas) Tal Cual (Caracas) Temas de Venezuela (Caracas) Ultimas Noticias Union Radio VCambio Venezuela al Dia, Ruedalo, Javu, comando nacional , día ”D”,megaresistencia,resistenciauniversitaria, Reforma Constitucional, Ruedalo, Javu, comando nacional , día ”D”,megaresistencia,resistenciauniversitaria, Reforma Constitucional, Ruedalo, Javu, comando nacional , día ”D”,megaresistencia,resistenciauniversitaria, orvex, orvex, Globovision , .11abril.com, Globovision, golpe, Fuerzas Armadas, Guardia nacional, Últimas Noticias 2001 Analitica Business News Americas Correo del Caroni The Daily Journal [In English] Descifrado (Caracas) Diario El Aragueño Diario El tiempo (Trujillo) Economía Hoy (Caracas) El Carabobeño El Caroreño El Globo El Mundo El Nacional El Norte El Periodiquito EL Regional del Zulia (Ciudad Ojeda) El Siglo El Sol De Margarita (Isla Margarita) El Universal (Caracas) Globovision (Caracas) Notitarde.com (Valencia) Panorama Digital (Maracaibo) Quinto Dia (Caracas) Tal Cual (Caracas) Temas de Venezuela (Caracas) Ultimas Noticias Union Radio VCambio

 

Cinco horas con Chávez

El presidente venezolano se reúne con los integrantes de la Red en Defensa de la Humanidad. 

Un centenar de intelectuales y artistas se reunieron el pasado doce de abril con el presidente de Venezuela en el marco de un encuentro internacional convocado bajo el lema ”Armados de ideas” por la red de redes ”En defensa de la Humanidad”.

Durante cinco horas, entre las que se incluyeron varias preguntas de los intelectuales, Hugo Chávez, vestido de militar tras participar en un desfile castrense, habló del golpe de Estado que cumplía seis años esos días, de la situación en Colombia, de Venezuela por supuesto, de sus principios políticos y de numerosos temas más.

 

Comenzó en tono intimista recordando algunos detalles desconocidos de esas horas del 11 y 12 de abril de 2002 en las que Chávez y su gobierno estuvieron retenidos por los sectores golpistas. Entre ellos, las palabras del entonces ministro de Defensa, José Vicente Rangel, quien le acompañaba también en el encuentro: ”aquí me inmolo esta noche”, ”hay que defender el Palacio con nuestras vidas”. A lo que Chávez le respondió: ”No creo que esto termine aquí”. ”Para mí sí que termina aquí, ya he vivido mucho, estoy dispuesto a inmolarme”, decía el ministro. Rangel llamó por teléfono a su hijo para decirle: ”Pepe, yo ya le dije a Anita (su esposa) que si llegaba este día se quedaría viuda”. El presidente venezolano destacó entonces el dilema frente al que se encontraron entonces los soldados y cadetes que les retenían: ”Ese era uno de los momentos en que uno debe probar si vale la pena vivir”, y los cadetes se negarían a obedecer las órdenes de los oficiales golpistas. Recordó Chávez que fue por esos momentos cuando llegó la llamada de Fidel Castro, técnicamente inexplicable aclaró, porque ”habían cortado telepáticamente las líneas telefónicas mediante tecnología estadounidense de última generación porque ya tenían un flota armada en aguas venezolanas”. Logró comunicarse gracias a ese ‘’satélite invisible que tiene Cuba”, ironizó. Fidel dijo ”Chávez tu no mueres hoy, no te inmoles”. ”Y así fortaleció la idea que yo venia elaborando”, añadió el presidente venezolano. ”Yo vi que venían a matarme y me acordé del Che cuando dijo a sus verdugos que levantaran la mirada que iban a matar a un hombre. Entonces salieron otros soldados, también de la oscuridad, y les dijeron que si mataban a ese hombre, aquí nos matábamos todos, en esos segundos se decidió mi vida. Mientras, la gente salía a movilizarse, y se comunicaba diciendo ‘cuiden a ese hombre que el pueblo ya está en la calle’. Hasta dos obispos fueron testigos de que me negué a firmar mi renuncia. Sin embargo, todas las televisoras salieron anunciando ese documento de mi renuncia que nunca firmé. Y cuando el pueblo tomó las calles, emitieron dibujos animados, como si nada estuviera pasando.

Seguidamente Hugo Chávez se unió al debate que se estaba dando en el encuentro en tono al histórico ”qué hacer” de Lenin, y que el venezolano calificó de ”la angustia de lo concreto”. Parafraseó a Alí Primera: ‘‘Hay un sol que se está levantando, empujemos el sol”. ”Estamos ante una oportunidad histórica”, añadió.

Recordó que Simón Rodríguez, maestro de Bolívar, decía que hay dos tipos de hombres, los que siempre estaban escribiendo y los que siempre estaban peleando. Si todos fueran del primer grupo, no habría árboles para todo el papel que necesitarían y si todo fueran del segundo, no habría acero para todas sus armas. Insinuaba así la necesidad de que existiera la diversidad de ambos y que tan necesario era cada grupo como peligroso que sólo existiera uno de ellos. También explicó cómo se desarrollaban algunas reuniones de su grupo de militares rebeldes durante su juventud que querían regenerar y democratizar Venezuela y también en los primeros años de su gobierno: ”Aquello era una discutidera interminable y agotadora que no llevaba a ningún lugar, y es que allí había infiltrados que tenían como objetivo tenernos bloqueados e inoperativos hablando del sexo de los ángeles o buscando los tres pies al gato”. Y entonces llegó el golpe de Estado de abril de 2002: ”A todo revolución le hace falta el látigo de la contrarrevolución”, parafraseando a Leon Trosky, dando a entender que esos duros momentos pudieron servir para avanzar ante tantos debates paralizantes. Y tras el golpe fallido, Fidel le dijo: ”No faltará mucho para que vuelvan otra vez a por ti”. Y efectivamente, a los pocos meses comenzaba el paro petrolero que tenía como objetivo derribar al gobierno a costa de hundir la economía internacional.

Pasó entonces a recordar el apoyo mayoritario que tienen las políticas progresistas en América Latina: ”El rey de España me aguantaba cuando yo estaba solo, pero ahora estamos más, de ahí su soberbia cuando no soportaba escucharme a mí, pero también a Daniel, a Evo…”.

En su línea de confidencias, explicó el comentario de Fidel Castro tras la derrota del referéndum para la reforma constitucional el pasado diciembre: ”Chávez, un líder como tú, en este momento no puede encargarse de dirigir la batalla práctica y al mismo tiempo dirigir la batalla de las ideas”, dándole a entender la necesidad de rodearse de colaboradores que se dedicaran a esas ideas. Y Chávez reconoció errores, por ejemplo el desabastecimiento de productos esenciales en las fechas previas al referéndum. Fue entonces cuando recordó la crisis alimentaria que está sufriendo hoy gran parte de la humanidad. Según la FAO se necesitan entre 1.200 y 1.700 millones de dólares para atender de forma urgente el hambre en 37 países, ”pero eso es lo que gasta EEUU en un solo día en Iraq”, afirmó. Ironizó también con la crisis del FMI, y señaló que Venezuela quizás podría darles un préstamo para que pueda pagar a sus funcionarios, o enviarles ayuda humanitaria. 

Pero volvió de nuevo al centro del debate del encuentro sobre cómo llevar la voz de los intelectuales a toda la sociedad e implicarse en lucha por un mundo mejor. Chávez recordó que, cuando salió de prisión, tras su insurrección de 1992, estaba vetado por los medios de comunicación que habían dado instrucciones para que no se difundiera ninguna entrevista con él. ”Formamos pequeños grupos calle por calle, pueblo por pueblo, la red de redes debe ser como el fuego que se expande o el sol que se eleva y amplia su luz”, afirmó. ”Necesitamos pueblos armados de ideas, de creatividad y también de fusiles –añadió-, porque cuando llegan los cambios de verdad a través de una Constituyente, hay que defenderse. Porque aunque los cambios se hagan de forma pacífica, la oligarquía tomará el fusil”.

Fue entonces cuando lanzó un mensaje destinado al encuentro entre dos sectores históricamente distanciados como son los militares y los intelectuales: ”Es importante que a los soldados de América Latina les lleguen las ideas de renovación y cambios. Muchas veces los intelectuales no ven a los soldados, los consideran unos parásitos que no piensan. Deben verlos, oírlos, buscarlos… ‘No es poca cosa contar en América Latina con soldados como tiene Chávez’, me dijo Cristina Fernández”. ”Allá donde ustedes viven –añadió-, pregunten dónde están los soldados. Un buen soldado patriota tiende a multiplicarse dentro de las estructuras militares. Me preguntó un día Ignacio Ramonet si era verdad eso que decían que yo entré en la academia militar con un libro del Che bajo el brazo. Y yo le dije: ‘No es verdad, no entré con ningún libro, y menos uno del Che. Lo que sí es verdad es que cuando salí de la academia, sí lo hice con un libro del Che bajo el brazo”’.

Y siguió con su anecdotario sobre la necesidad de una revolución armada. Recordó que la muerte de Allende le pilló de militar en unas montañas de Venezuela, allí con una radio antigua intentaba escuchar las reacciones que se producían en el mundo y pudo escuchar las declaraciones de Fidel Castro: ”Si cada trabajador, si cada obrero chileno, hubiera tenido un fusil en la mano, el golpe fascista no se hubiera producido”. ”Sigan luchando –le dijo a los intelectuales- y no duden en poner en la mira de sus ideas a los soldados de América Latina, tantas veces utilizados y manipulados, porque ahí dentro hay corazón, hay fibra. Porque para evitar guerras armadas hay que decirle al enemigo que esta revolución es pacífica, pero armada de ideas y de fusiles”.

Ya en el momento de las preguntas respondió al grado de implicación que podría adoptar ante un hipotético intercambio humanitario en Colombia. Con la presencia en ese encuentro de la madre de Ingrid Betancout, Yolanda Pulecio, el presidente venezolano desveló que la presencia de Raúl Reyes en Ecuador formaba parte de un plan de liberación de retenidos de la guerrilla coordinado con Chávez y Correa: ”Hubo un tercer intento de liberación, yo le pedí a Rafael Correa que los hiciéramos por Ecuador. Esa fue la razón por la que el portavoz de las FARC fue a territorio ecuatoriano. El mismo gobierno francés estaba al tanto de eso con una comisión orientada hacia Ecuador. Por ahí los cazaron”. Recordó que el comandante de las FARC Iván Márquez le comentó que al poco de encender una radio o un celular deben salir corriendo porque inmediatamente esa zona es atacada con misiles. También informó Chávez que la tragedia del ataque al campamento de las FARC pudo haber sido mayor porque un grupo de civiles más numeroso se dirigía en dirección al campamento. Esa avanzadilla guerrillera tenía como objetivo la liberación de un grupo de retenidos sin condiciones, porque nosotros no podemos ofrecer nada a las FARC, más allá de un reconocimiento político. Chávez también denunció la persecución a la que están sometiendo ahora al portavoz Iván Márquez con el objetivo de impedir cualquier liberación humanitaria. ”Tienen hasta presas a las dos mujeres cuya única función fue traer las pruebas de vida de los secuestrados, incluso una de ellas se encuentra en prisión gravemente enferma y la otra está embarazada”, señaló Chávez.

El presidente venezolano también desmintió todas las afirmaciones del gobierno colombiano que relacionan a su gobierno con la guerrilla. ”La computadora que se salvó milagrosamente del bombardeo, es una computador a la carta, de allí sale lo que ellos le piden”, denunció. Y recordó que él también podría difundir las declaraciones de algunos de los doscientos paramilitares colombianos entrenados para matarle, algunos de ellos menores de edad, que fueron detenidos cuando entraron a territorio venezolano. Todos ellos fueron posteriormente indultados por razones humanitarias.

Por su parte, Yolanda Pulecio, madre de Ingrid Betancourt afirmó que se sentía más segura en Venezuela que en Colombia y expresó su indignación por ”el hecho de que no tenemos una prensa verdadera en Colombia. Allí no leo sino mentiras, hasta las encuestas son mentira”. Chávez señaló que no estaba de acuerdo con el secuestro de Ingrid, ”no tiene sentido”. Y se dirigió al líder de las FARC: ”Marulanda, ¿tú no ves lo que está pasando en América Latina?”, en referencia a los procesos pacíficos progresistas que están triunfando en la región.

El presidente de Venezuela anunció que para el mes de octubre estará en funcionamiento el satélite Simón Bolívar que permitirá, entre otras cosas, difundir contenidos culturales hacia toda América Latina. También abordó la reciente nacionalización de la empresa de acero Sidor: ”Sidor se negó durante todos estos años a negociar y cumplir la ley que establece que ninguna pensión puede ser menor del salario mínimo. Esta empresa se privatizó con 13.000 trabajadores y echaron a más de la mitad para subcontratarlos en condiciones laborales abusivas. Y encima los anteriores gobiernos la subvencionaban, esa empresa recibía la electricidad subsidiada, mientras hay pueblos venezolanos sin energía eléctrica. No quisieron negociar y decidí nacionalizar”.

También se refirió a Telesur, señaló que es un espacio que no se está utilizando al máximo, ”hay que revisarlo”, añadió. Y citó el caso Fredy Muñoz, periodista de ese canal perseguido en Colombia. 

Denunció que en Bolivia ”hay un plan tipo Kosovo”, destinado a romper su integridad territorial. ”Es tanta la mentira y el veneno –añadió-, que hace unos días un avión Hércules venezolano que llevaba ayuda humanitaria, médicos y medicinas para Bolivia para paliar la tragedia de unas inundaciones, vivió momentos de grave peligro al ser atacado por un centenar de personas cuando tenía intención de aterrizar en el norte de Bolivia para abastecerse de combustible. Y es que comenzaron a decir en la prensa que llevaba tropas y municiones, algo que era falso, y el avión debió interrumpir su aterrizaje y volver a despegar para aterrizar de emergencia en Brasil porque ya no le quedaba combustible”.

”Es tanto el odio –añadió-, que la oligarquía sigue saboteando un proceso absolutamente democrático que incluye un referéndum para un Asamblea Constituyente, incluso bombardearon con cóckteles molotov la sede en Sucre. A pesar de ello se logra aprobar en la Asamblea la nueva constitución que debe ir a referéndum popular, y la derecha no quiere. Y ahora atizan la independencia. Eso lo hace el imperio, con toda su experiencia de la guerra fría. Intentaron la capitalidad, luego la autonomía. Ya hasta tienen un color para su contrarrevolución, el verde, y una pancarta que dice ‘ya soy autónomo’. Muchos bolivianos están siendo utilizados como carne de cañón como pasó en Venezuela, es tiempo de que evitemos una tragedia en Bolivia. Tengo fe en ese líder pero también tengo temores. Pero Evo no se raja –como Jalisco- y Bolivia triunfará”.

Después habló de Argentina: ”decían los medios que con Cristina la relación con Caracas se resentiría, algo absurdo, los medios presentan ahora como un tema de impuestos en Argentina lo que quieren usar contra el gobierno, pero los ciudadanos no lo han aceptado, cuando el pueblo ruge, la oligarquía tiembla; cuando el pueblo se congela, la oligarquía festeja”.

Siguió hablando del continente: ”Centroamérica se está sudamericanizando, fui a Guatemala y a Honduras, a este país por primera vez, antes era territorio vedado. Lo cambios a veces deben ser lentos. Yo comprendo a Lula, nuestro hombre es Lula, han tratado de explotar nuestras diferencias, por eso hemos decidido que vamos a reunirnos cada tres meses”.

Sobre las luchas sociales, Chávez criticó la tesis del antipoder que en muchas ocasiones predomina en el Foro Social Mundial, en referencia no citada a Toni Negri: ”Cuando estaba en prisión, algunos me dijeron que no saliese, que no aceptara la amnistía, que mi misión era seguir preso. Su tesis era que yo me había convertido en un mito, y yo dije que no quería ser un mito, que quería ir a la calle, con el pueblo. Y luego se molestaron porque me presenté como candidato a presidente, decían que no, que la opción era el antipoder. El poder hay que tenerlo para transformarlo”.

Pascual Serrano
Fuente: TeleSur

Historien om en statskupp :Venezuela 2002

 

 

 

 

Militärkuppen i Venezuela blev ett misslyckande tack vare Venezuelas befolkning som mot alla odds intog Caracas gator och återinsatte den folkvalde presidenten Hugo Chavez. Aldrig tidigare har befolkningen lyckats besegra utländska intressen och dess lokala medlöpare på detta sätt.

 

För sex år sedan genomfördes ännu en militärkupp i Latinamerika. Historien verkade hinna kontinenten ikapp. Minnet av 70-talets blodiga diktaturer som tog livet av tiotusentals vänsteraktivister och införde en kriminell ekonomiskt system – nyliberalismen, fick många latinamerikaner att reagera och visa sitt stöd för Venezuelas förändringsprocess och dess ledare Hugo Chavez. Den var den 11 april 2002.

 

En grupp militärer och dess uppdragsgivare, USA, Spanien, venezuelanska näringslivet och dess medieimperium, iscensatte en statskupp i Venezuela. Målet var att eliminera den valde nationalistiske och vänsterinriktade presidenten, Hugo Chavez och därmed hindra att fler länder i regionen skulle demokratiseras. Landets rikedomar bland annat oljan var kuppmakarnas viktigaste krigsbyte.

 

Kuppmakarna upplöste parlamentet och satt landet i undanstagstillstånd. De ockuperade radiostationer och tevekanaler och på så sätt försökte de att hindra befolkningen från att få information om händelserna. De tog till fånga landets president Hugo Chavez och satt honom under arrest. Han fördes bort i väntan på att bli avrättad. Den synlige ledaren för kuppen blev representanten för Venezuelanska arbetsgivarorganisation, FEDECAMERAS som också tillträdde som ny president. USA höll i trådarna i bakgrunden. Under två dagar höll kuppmakarna makten.

 

Dagen efter kuppen, den 12 april 2002, kunde man läsa i västpressen att genom störtandet av Chavez hade demokratin återställts i Venezuela. Medierna i Sverige lovordade kuppmakarna och det skrevs långa artiklar av de mest kända liberala debattörerna som förklarade att kuppen hade räddat demokratin i Venezuela.

 

Ingen av de som säger sig värna om demokrati och mänskliga rättigheter försvarade den folkvalda venezuelanska regeringen eller fördömde kuppen. Ingen av de pseudodemokrater som idag skriker högt och protesterar mot Kina eller Zimbabwe protesterade mot kuppmakarna.

 

Vem av dessa så kallade liberala demokrater har exempelvis uppmärksammat allmänheten om att Venezuelas grundlag är en världens mest demokratiska. Denna grundlag, som upplöstes av kuppmakarna i april 2002, hade röstats fram av landets befolkning i en folkomröstning år 1999. Den garanterar nämligen bland annat rätten att återkalla politiska uppdrag inkluderad självaste presidentens mandat om 20 % av en valkrets kräver det. 

 

Den venezuelanska grundlagen är som sagt unik i världen. Det finns endast tre länder i världen som garanterar rätten att återkalla ett politiskt uppdrag och det är endast Venezuela som använt sig av denna möjlighet år 2004. Chavez vann denna omröstning med en förkrossande majoritet. Ändå hade de svenska pseudoliberalerna mage att kalla Venezuelas president för en diktator och välkomnade kuppmakarna som frihetens förkämpar. 

 

Vad var det som gjorde att så kallade liberala debattörer och media skribenter anslöt sig till kuppmakarna och den globala mediediktaturens angrepp mot Venezuela?

 

Orsaken finns att hitta i Venezuelas historia som liksom hela kontinentens historia är nära kopplad till nyliberalismens utplundringsstrategi.

 

Venezuela anammar den nyliberala ideologin.

Nyliberalismen som ideologin och som ekonomiskt system hade svept över kontinenten i följespår och i direkt samspelt med de militära högerdiktaturerna under 70-talet.

 

Den nyliberala ideologin och dess långgående privatiseringar av allmänhetens gemensamma egendomar, avregleringar av arbetsrätten och skattesystemet samt nedskärningar i den offentliga sektorn försatt miljoner människor i djup misär. Nyliberalismen som ideologi och som ekonomisk politik, infördes med hjälp av tortyr och massmord. De så kallade demokratierna i Europa protesterade mot medlen såsom tortyr och massmord, men inte mot ändamålen, en ekonomisk politik som gynnade utländska företag.

 

Ett sådant brutalt ekonomiskt system kan aldrig införas på ett annat sätt än med direkt våld och kulturell indoktrinering. Orsaken är lika banal som självklart: ingen befolkning skulle i demokratiska val välja att sälja bort landet för smulor till maffialiknande företagskonglomerat, jobba för svältlöner eller montera ner landets sociala trygghetssystem. Friedman, nyliberalismens språkrör på 70-talet, var klart på denna punkt: Om nyliberalismen ska införas så ska den införas snabbt, brutalt och hänsynslöst

 

I Venezuela hade den nyliberala vågen nått landet i slutet av 80-talet. Detta skedde då resten av kontinenten redan hade dragits in i huggsexa och enorma privata förmögenheter hade skapats som en följd av utplundringen och privatiseringen av tidigare statsägda industrier. Ländernas naturtillgångar reades ut och skattefinansierade anläggningar plundrades av ”finanshajar”. Finansiering av köpeskillingen ordnades passlig nog med lånade pengar från IMF och statens egna medel som ”lånades ut” till förmånliga villkor.

 

Utlandsskulden

När kraschen kom tog staten ansvaret för lånet så som staten brukar göra när finansfolk och andra skojare slösar bort sina pengar. Allmänheten fick än en gång betala priset för kalaset. Först fick allmänheten via skattsedeln betala uppbyggnad av den nationella industrin och samhällsservicen. Därefter reades ut dessa industrier till spekulanter till subventionerade priser. Det dröjde inte länge förrän skojarna hade tömt verksamheterna på tillgångar och hade kört verksamheten i botten. Då övertog staten deras skulder till utlandet och när de utländska finansspekulanterna hamnade i kris och höjde räntan för att täcka sina förluster drabbade folket i dessa länder av ofantliga utlandsskulder. Det är den nyliberala ekonomiska framgången i fyra akter. Grunden till utlandsskuldskrisen hade lagts.

 

Venezuelanerna gör motstånd

Venezolanerna gjorde våldsamt motstånd mot detta kriminella system och deras utländska ”experter” och 1988 gav sig folket ut på gatorna för att kräva sina rättigheter och sitt land tillbaka. Befolkningen massakrerades, tusentals mördades i Caracas gator. Ansvarig för massakern, den socialdemokratiske och nyliberale presidenten Carlos Andres Perez hyllades av liberala debattörer som en ”sann demokrat”. Han hade med hjälp av korruption och lögner vunnit valet med ett politiskt och ekonomiskt program som i efterhand anpassades till de internationella finansiella organisationernas krav på ”strukturanpassningar” som IMF dikterade.

 

Ingen vet exakt hur många som dödades av denna ”demokratiska” regering. En del pratar om ca 10 000 personer eller rättare sagt fattiga. I Venezuelas dåvarande ”demokrati” saknade de fattiga till och med identitetshandlingar. De fattiga fanns inte ens i landets register. De existerade helt enkelt inte. Detta har för övrigt aldrig varit ett ämne att problematisera för svenska demokrater. Det var som väntat ingen i Sverige som protesterade över denna massaker eller mot denna brutala mördare Carlos Andres Perez, Vad skulle hända om Chavez skulle vara ansvarig för en enda dödsfall? Det är klart, Chavez är inte en av våra.

 

Chavez som Venezuelas nye ledare

Chavez kom till makten för att förbättra folkets levnadsvillkor och göra Venezuela oberoende av de utländska ”experterna” som hade orsakat så mycket misär och lidande. Han vann valet med ett program som lovade politisk deltagande, en ny grundlag som garanterade varje venezuelan sina mänskliga rättigheter. Det handlade om en offentlig sektor som garanterade kostnadsfri vård och skolan, jobb och en nationell industri som hjälpte till att utveckla landet.

 

Chavez åberopade Simon Bolivar, Latinamerikas store frihetshjälte från självständighetskriget mot Europa som symbol och ledstjärna i sitt projekt – den bolivarianska revolutionen. En revolution som skulle fullfölja 1820- talets ursprungliga projekt om en enad politisk och ekonomisk oberoende kontinent. 

 

Deltagandet i utformandet av den första bolivarianska grundlag blev en milstolpe i Venezuelas och Latinamerikas politiska historia. Grundlagen diskuterades på arbetsplatser, skolor, på gator och torg, ute i byarna.

Befolkningen röstade igenom reformen år 1999 med en överväldigande majoritet.

 

Detta var för mycket för de som under 150 år hade styrt landet men inte gjort något annat än att plundra det. Nästan samtliga de vid varje period sittande regeringarna fick genom korruption och allmosor från sina utländska partner sko sig på landets naturtillgångar. Chavez blev alltför farlig för dessa korrumperade venezuelaner och dess utländska uppdragsgivare. 

 

Terrorkampanj mot den folkvalda regeringen

De reaktionära krafterna satte igång en skrämselkampanj som lyfte upp det kommunistiska spöket som tidigare kommit väl till pass när olika nationalistiska, socialdemokratiska, socialistiska eller t o m ärliga liberaler hade kommit till makten i regionen. Detta fungerade inte.

 

Oppositionen till Chavez använde sig av hela sin monopolställning inom media och kommunikation för att förtala regeringen. Det blev vanligt att genom media kunde oppositionen utmana folk att ta livet av Chavez. Inte heller detta ökade stödet för oppositionen eller räckte till för att störta Chavez. Anklagelserna mot Chavez blev alltmer aggressiva i ett försök att vända opinionen mot honom. Chavez utmålades mer eller mindre som en förrädare då han påstods ge bort landets olja till Kuba och andra länder. Anklagelserna kom från de som alltid hade gett bort landets naturresurser till multinationella bolag.

 

Ingenting sades i oppositionens media om att Venezuelas olja gick till Kuba i utbyte mot bland annat 30 000 kubanska läkare som hjälpte att ta hand om de behövande på den venezuelanska landsbygden. Ingenting sades heller om att oljan gick till de fattiga små karibiska stater till förmånligare priser, och till utbyggnaden av sjukhus, bostäder, fabriker och skolor. De korrumperade politiska partierna och dess uppdragsgivare som alltid hade fått sin andel av de multinationella företagens oljevinster blev desperata.

 

Kuppen som sista utväg? 

Kuppmakarna hade planerat händelsernas förlopp i detalj. De hade för sin hjälp amerikanska rådgivare och specialister i ”demokratins försvar”. De hade en del militärer och näringslivet med sig. De hade kontrollen över massmedia. Under dagen den 11 april 2002 organiserades en demonstration i Caracas och prickskyttar sattes på viktiga platser för att kunna skjuta mot folk, både mot sina egna och mot Chavez anhängarna, allt enligt planerna. Presskonferensen där journalister och generaler skulle begära Chavez avgång för massakern var förinspelat sen ett par dagar innan som en av CNN: s rapporter erkände senare. Samma kväll stormades president palatset.

 

Vad var det som gick snett för kuppmakarna?

Allt skulle ha slutat där.

 

Så som många gånger tidigare skulle det ha räckt med att eliminera några tusentals vänsteraktivister, fattiga som ingen skulle sakna, stängt de få medier som kunde tänka sig att informera om sanningen och försäkrat att demokratin var återställd. De utländska investeringarna skulle ha strömmat in i landet då en företagsvänlig politik hade snabbt inrättats. Den internationella pressen som har nära kopplingar de multinationella oljebolagen skulle ha lovordat återställandet av demokratin. I bästa fall skulle några kanske ha kritiserat metoden dock inte målet för återställandet av demokratin.

 

Kuppmakarna besegras

Men något gick fel. Befolkningens och många militärens reaktion var inte inräknat i förberedelserna inför kuppen. Folket började samlas och diskutera vad de skulle göra. Protesterna växte till sig snabbt och mer och mer organiserade. Det hjälpte inte med att kravallpolis försökte slå ner grupper som krävde presidentens återkomst. Man sköt på demonstranter och obeväpnade ungdomar. Sluminvånarna strömmade till centrala Caracas från deras pappersskjul och från deras misär. Folkmassan började inta Caracas, sjungande, skrikande, uppmanande, dansande, beväpnad med påkar och pistoler, allt i en blandning av karneval, uppror, fest och upplopp. Mot kvällen den 12 april nådde hundratusentals beslutsamma Caracasbor president palatset. Deras krav var tydligt. Chavez skulle bli frigiven eller så skulle kuppmakarna få smaka på folkets vrede.

 

Ställda inför valet att skjuta på sitt eget folk eller förena sig med dem valde de militärstyrkorna som hade intagit presidentpalatset att ge efter för folkets krav. Att någonting skulle hända var kanske inte så konstigt. Till skillnad från militären i andra latinamerikanska länder har de venezuelanska militärer inte utbildats i USA i doktrinen om den ”inre fienden”. De flesta officerare kommer inte heller från landets välställda områden utan från fattiga familjer. Soldaterna såg sina mödrar eller andra anhöriga i folkmassan. Det var lätt för militären att välja sida.

 

Kuppmakarna fick fly i panik när soldaterna gick över till folket. Kuppen var över. Några timmar senare återvände president Hugo Chavez och välkomnades av folkmassorna som fyllde Caracas med sina stödrop. Det var den 13 april 2002. Hugo Chavez lovade då att aldrig överge sitt folk, inte ens om det skulle kosta honom livet.

 

Lärdomar av denna händelse

Detta hände för sex år sedan. En händelse som var unikt i Latinamerikas historia. Folket hade i stället för att gett upp eller tappat hoppet gjort motstånd. Trots den mediala blockaden som den nästan totala kontroll över media som oppositionen hade kunde nyheten om kuppen sprida sig snabbt i de fattiga kvarteren. Invånarna hade gett varandra tröst och mod. De samlade mod och beslutsamhet som enda vapen. De hade ingenting att förlora och mycket att vinna. President Chavez var inte ensam som Chiles mördade president Salvador Allende hade varit nästan 30 år tidigare, den 11 september 1973. Och detta var ingen slump. Chavez hade tidigare berättat för venezuelanerna om Allendes heroiska men ensam kamp i Chiles presidentpalats. Venezuelanerna visste vad som väntade dem. Folkets minne är långvarigt.

 

Nya utmaningar

Mycket har blivit bättre i Venezuela sedan den 11 april 2002. Det finns dock mycket kvar att göra. Försöken att utveckla den deltagande demokratin möter motstånd från gamla korrumperade politiker och tjänstemän. Försöken att tillgodose befolkningen grundläggande behov möter motstånd från privata företag som prioriterar exporten i stället för att exempelvis producera livsmedel. De oljebolagen som under decennier har roffat åt sig landets rikedomar undergräver landets demokrati. Det tar tid att bygga upp en media som tjänar befolkningens intressen och som bildar människor i stället för att fylla vardagen med dockusåpor och falsk kultur. Kontinentens integration med utgångspunkt från rättvis handel möter kraftigt motstånd från de utländska intressen som har sina tentakler överallt och som köpt politiker och tjänstemän.

 

Venezuela står inför många hot. Det är mäktiga intressen som vill eliminera allt som har med självständighet och oberoende att göra. Venezuela har att göra med professionella medieterrorister som bakom en demokratisk fasad arbetar dagligen med att undergräva landets institutioner. Propagandan mot Venezuelas förändringsprocess är hänsynslös. Chavez anklagas för allt från kommunistisk diktator till terrorist.

 

Venezuela är hotad eftersom utvecklingen går framåt. Den dagen omvärlden lovordar Chavez då bör befolkningen i Latinamerika bli oroliga för detta skulle innebära att Chavez har gett efter för de transnationella bolagen och dess medlöpare såsom politiker, journalister och andra opinionsbildare. 

 

Att Venezuelas ekonomi växer, att Venezuelas inflytande över befolkningen i många länder växer och får alltmer legitimitet passerar inte obemärkt bland folket i resten av kontinenten eller i resten av världen. Var än Chavez är välkommas han som en hjälte. Det är ingen skillnad om det handlar om arabländerna, Ryssland eller resten av Latin Amerika. Chavez hyllas av folket även i Europa och USA. För folket hyser en intuitiv förståelse för vilka är deras vänner och vilka som vill dem illa, vilka som ljuger för dem. Falska profeter är kortlivade. Chavez har redan varit 10 år vid makten och det är ingen tillfällighet. Det är folket som röstat på honom gång på gång.

 

Det är tusentals venezuelaner och andra latinamerikaner som hat tagit intryck av Venezuelas förändringsprocess. Många har vaknat ur den dvala som högerdiktaturer och den nyliberala dimman hade sänkt dem i.

 

Folk börjar diskutera, hitta alternativa vägar, man accepterar inte att ”historien är slut” eller att ”det inte finns annan väg” som Thatcher och C. Bildt försäkrade på 90-talet. Man börja se sig omkring och man ser att man inte är ensam. Det finns ett alternativ till den kriminella ordningen som nyliberalismen har inrättat i världen.

 

Konspirationsplanerna går vidare.

Därför har de mörka krafterna som verkar i slutna rum fortsatt att konspirera och planera nya angrepp mot Venezuela. Dessa krafter vilar inte. De avskyr inga medel. De har inga skrupler, inga hämningar.

En del kommer från mediavärlden och är etablerade journalister. Andra kommer från stora bolag, från utländska regeringar, från lokala maffiabossar, de finns att hitta i högerorganisationer, i paraply organisationer som säger sig försvara demokrati och mänskliga rättigheter, i frivilliga organisationer som ibland har t o m vänsterinriktningar. Många av dem är finansierade av så kallade biståndsorganisationer, andra har aktivt varit rådgivare åt diktaturer, andra har tillhört dödskvadroner eller stött terroristorganisationer såsom paramilitärer i Colombia eller UCK i Kosovo, alla tror sig besitta ett högre värde. Många av dem samlades i Rosario, Argentina förra helgen. Även Sverige var representerad av Mauricio Rojas.

 

Trots allt detta kommer Venezuela och Latinamerika att gå vidare i sitt sökande av ett nytt samhälle där egen vinning och egoism inte ses som normal. Det är alltfler som inser att mediediktaturen och den ekonomiska diktaturen som råder i världen har omvandlat människor till tanklösa konsumenter av skräp. Nya solidariska värderingar kommer att besegra girigheten och egoismen. Venezuela, Kuba, Bolivia, Ecuador och andra folk visar att detta är möjligt. Men det är inte lätt. Det vet venezuelanerna som den 11 april 2002 besegrade det fösta allvarliga försöket att stoppa deras demokratiseringsprocess. Fler 11 april kommer men fler segrar för folket kommer att bli svaret.

 

Bush, USA, nyliberalism, neocons, liberaler, bubbla, skojare, nyliberal, Argentina, Latin America, diktatur, höger, Mexiko, Venezuela, maffia, skojare, Venezuela, ALBA, UNASUR; COLOMBIA, Latin Amerika, Ibero Amerika, Ecuador, Chavez, Paramilitärer, FARC, Uribe, Imperialism, USA hegemoni, Terrorismen, statsterrorismen, Alternativa Bolivariana, Bolivar, Frihet åt Amerika, Socialism 20 århundrade, USA, Agencia Bolivariana, Simon Bolivar Studie Center, Dagens Chavez, hands off venezuela, venezuela nalysis, Venezuela, ALBA, UNASUR; COLOMBIA, Latin Amerika, Ibero Amerika, Ecuador, Chavez, Paramilitärer, FARC, Uribe, Imperialism, USA hegemoni, Terrorismen, statsterrorismen, Alternativa Bolivariana, Bolivar, Frihet åt Amerika, Socialism 20 århundrade, USA, Bus,Venezuela, ALBA, UNASUR; COLOMBIA, Latin Amerika, Ibero Amerika, Ecuador, Chavez, Paramilitärer, FARC, Uribe, Imperialism, USA hegemoni, Terrorismen, statsterrorismen, Alternativa Bolivariana, Bolivar, Frihet åt Amerika, Socialism 20 århundrade, USA,Bush, preventivt krig, Imperiet, Imperio, Empire.

Chávez llega a Brasil para reforzar integración energética y de defensa suramericana’

26 mar 2008.- Al aterrizar en la Base Aérea de Recife, el mandatario venezolano comentó a periodistas que abordará con su par brasileño el tema de la crisis diplomática entre Ecuador y Colombia, así como el proyecto de crear un Consejo de Seguridad Suramericano.

El presidente venezolano, Hugo Chávez, arribó este miércoles a Brasil para una visita de trabajo de dos días, en la que revisará junto a su colega brasileño, Luiz Ínacio Lula da Silva, el avance de los acuerdos de cooperación vigentes.

El mandatario venezolano aterrizó en la Base Aérea de Recife, ciudad capital del estado Pernembuco, al noreste brasileño, donde visitará junto a Lula la refinería petrolera que se construye en la zona entre las estatales Petrobras y Petróleos de Venezuela.

”En pocas horas vamos a ir con Lula primero a la refinería” de Pernambuco, comentó Chávez a su llegada a la Base Aérea de Recife, desde donde adelantó a periodistas detalles de su agenda.

”Vamos a firmar varios contratos el de alianza estratégica de asociación y los contratos de inversiones, porque Venezuela está dispuesta a invertir allí (en Pernambuco) unos 4 mil millones de dólares en los próximos 3 años”, comentó.

Destacó que el proyecto bilateral de la refinería ”forma parte del gran proyecto de polo de fuerza de Suramérica, porque se está dando con hechos lo que nosotros hemos llamado Petrosur, la alianza energética suramericana”, dijo.

”Muy importante esta refinería”, expresó el mandatario venezolano. ”¡Por fin brota de la tierra un viejo proyecto!, y aquí vendrá algún día en los próximos años petróleo tanto de Brasil, como los barcos de petróleo de la faja Petrolífera del Orinoco para ser refinado aquí junto con el crudo brasileño”, enfatizó.

La creación de la refinería de Pernambuco, que actualmente se construye en el estado brasileño homónimo, fue acordada entre Chávez y Lula en diciembre de 2005 y, según el proyecto, tendrá capacidad para procesar 200 mil barriles diarios de crudo.

Temas de la agenda bilateral

El jefe de Estado venezolano precisó que, en materia bilateral, ”vamos a acelerar los convenios de cooperación”, que, según recordó, se enmarcan en los encuentros trimestrales acordados por ambos Gobiernos para profundizar el ya ”muy fructífero y muy caluroso” diálogo bilateral.

Los dos presidentes también revisarán los acuerdos de cooperación suscritos entre el Estado venezolano y la Empresa Brasileña de Pesquisa Agropecuaria de (Embrapa), que abrió el 11 de marzo pasado dos nuevas oficinas en Venezuela.

”Se va a firmar un convenio entre Embrapa y el Ministerio venezolano de Agricultura y Tierras, el Instituto Nacional de Administraciones Agropecuarias, y entre la agencia brasileña de Desarrollo Industrial y el Ministerio de Industrias Ligeras y Comercio de Venezuela”, adelantó.

El presidente Chávez destacó que el desarrollo de la economía de Brasil ”es una de las más potentes del mundo, la primera de América Latina y algún día será la primera de este continente, no tengo duda, ¡vean como está la economía norteamericana, en crisis!”, exclamó al tiempo que comentó que Brasil no ha sido afectada por la crisis financiera de EEUU, gracias a que este país dejó de depender de la nación estadounidense, al igual que lo ha hecho Venezuela.

Tras su visita en Pernambuco, el mandatario venezolano visitará los estados Maranhao y Pará, también al noreste, para luego regresar a Caracas el viernes.

Allí, según dijo, ”vamos a conversar y establecer puntos iniciales para convenios regionales de cooperación” entre esas regiones brasileñas y algunos estados venezolanos, para lo cual viaja acompañado por los gobernadores de Bolívar, Delta Amacuro y Monagas.

Agenda internacional

Por su parte, el presidente Hugo Chávez señaló que abordará con su par brasileño ”los temas de la coyuntura, el tema Colombia-Ecuador, por ejemplo, el tema de la paz en Suramérica, ése va a ser un tema sin duda de la conversación”.

Se espera que en la reunión de este miércoles los dos presidentes traten, además de los asuntos comerciales, la creación de un Consejo de Seguridad sudamericano.

”Lula me lo dijo un día, y yo le dije: ¡Bueno, vamos!”, comentó al tiempo que recordó que la idea del Consejo de Seguridad se le ocurrió en su primer año de Gobierno, pero que en aquel entonces él estaba sólo con sus iniciativas. ”Ahora somos varios”, enfatizó.

También se prevé que Chávez y Lula hablen, además, sobre el ingreso pleno de Venezuela al Mercado Común del Sur (Mercosur), pendiente de la aprobación de los Senados de Brasil y Paraguay.

Venezuela y Brasil alcanzaron un intercambio comercial cercano a los 5 mil millones de dólares en 2007, señaló este miércoles el embajador venezolano en Brasilia, Julio García Montoya, en declaraciones a la estatal Venezolana de Televisión (VTV).

Según las proyecciones de Montoya, al ritmo que va el intercambio comercial entre Venezuela y Brasil, en el año 2008 éste podría alcanzar los 7 mil millones de dólares.

De acuerdo con la Cámara Venezolano-Brasileña de Industria y Comercio, actualmente la balanza comercial entre ambos países ha crecido 486 por ciento entre los años 2003 y 2007.

Guerra a la pobreza y el subdesarrollo

Venezuela. Chavez, Cuba, ALBA, UNASUR, Argentina, Bolivar, bolivarianos, Alternativa bolivariana,Ecuador, Colombia,USA, EEUU, Fidel,

Hello world!

Welcome to WordPress.com. This is your first post. Edit or delete it and start blogging!